En dag möts vi

Hur kan du veta?
Utan att veta vem jag är, känner Du mig utan och innan,
jag kan inte dölja någonting för Dig, för Du vet.
Vad jag känner, hur jag tänker, hur jag mår,
min smärta, min lycka, min saknad, min passion,
mitt hopp och mina drömmar, vet Du.
När det gör som mest ont, när det känns som om jag inte orkar längre,
när jag bara vill ge upp, får Du mig att stå ut, att kämpa på.
När jag tror att det inte längre finns någon mening,
att alla drömmar kommer gå i kras, att mitt hjärta
alltid kommer att sakna en bit, att jag aldrig kommer att bli hel,
då får Du mig att inse motsatsen.
Din röst smeker mig som om Du vore här och höll mig i Din famn,
jag kan sakna Dig, men ändå le, eftersom Du finns här hos mig alltid.
Vi har aldrig träffats, aldrig rört vid varandra.
Du har aldrig viskat mitt namn, men det är så självklart
att Du är den jag måste vänta på.
Jag kan inte förstå, hur jag än försöker, hur och varför jag känner såhär,
men det är så självklart och det gör mig så lycklig. Du gör mig lycklig.
Jag försöker skaka av mig känslan till en början, tyckte den var orealistisk, men det bet sig fast.
Du tog mitt motvilliga hjärta i besittning och tände en ny glöd i min blick.
Slutsatsen folk skulle dra om de visste vad jag känner för Dig,
skulle vara att jag säkert aldrig upplevt äkta kärlek och därför inbillar mig mina känslor för Dig. Så fel de har, jag som älskat fler än en, länge och allvarligt, som gett allt jag haft att ge för kärleken, nog vet jag vad som är äkta.
Jag kan vänta, kämpa, drömma och längta,
för den dag vi äntligen möts kommer
Du att veta vem Jag är.