Vem sa att livet var lätt. Det blev inte riktigt som man hoppades, snarare tvärtom, nu sitter jag här själv, ensam, ledsen och besviken, sårad. Förbannad och ilsken. Jag hatar löften som inte är nåt annat än ord. Jag hatar förlåt, som inte menas.
Var blev min stolthet av, vad är det jag har funnit mig i, vad har hänt mig.
Jag börjar stå upp för mig själv nu (det är det jag tror) och jag mår bättre. Jag tar inte detta! Jag är värd så mycket mer.
"Aut disce aut discede" - Lär eller ge dig av
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar