onsdag 14 januari 2009

Smått likgiltlig

Tror folk verkligen att man dansar efter deras pipa. Så tafatt och korkat. Fattar inte dem personerna att man skiter i vilket i längden? Att man går vidare, lever vidare. Slutar känna. Och det enda som finns kvar är egentligen undran.
En klok människa sa idag: Varför slösa energi på människor som så uppenbart visar att dem inte vill vara med dig, när du kan lägga den energin på folk som verkligen vill vara med dig. Det är ju så rätt. :-)
Jag vet ju vad jag vill, varför ska jag behöva vänta på osäkra folk som inte vet var dem är i sitt liv? Jag vill leva mitt liv med någon som vill leva sitt med mig, något annat finns inte. Jag kan vänta i evigheter på denne människan om det så ska vara, men jag kommer aldrig acceptera att bli överkörd. Jag finns alla tider på dygnet, inte bara när den andre har tid.

Alla har vi våra demoner, men är det inte dags att lägga dem åt sidan nu och satsa?

"Ut desint vires tamen est laudanda voluntas" -
Fast förmågan saknas bör dock viljan lovordas.

1 kommentar:

  1. ne man pallar ju inte läga ner tid på sånt folk! ^^

    SvaraRadera