Tankar på en svunnen tid

Jag tänker på en dag, då ron var fullständig. Bara jag tänker på den dagen känner jag mig så lugn, glad och harmonisk. Vaknade på morgonen, gick ut på ena altanen, den altanen som vette mot soluppgången, det var kallt ute, men så uppfriskande. Där stod vi och bara andades. Två vänner som uppskattade det vackra runt omkring oss. Och hela dagen var en dröm. Grillning, maskinkörning, och känslan av fullständig frihet, återhämtning.

Jag älskade den platsen. Drömstället på jorden.

"Carpe diem, quam minimum credula postero" -

Fånga dagen, betänk ej morgondagen