Tänkt mycket på det här med J, jag är glad att jag inte hann bli kär i honom, för det skulle ju verkligen ha varit pricken över i:et. Han fick mig att tro på en saga som inte fanns. Som inte ens var realistisk egentligen. Fick mig att tro att det fanns någon för mig, att han var den någon för mig. Men det var han inte. Jag gråter inte för den besvikelsen, för någonstans där ute finns Du. Du någon, som vill leva för mig. Du någon, som behandlar mig med respekt och alltid vill mig väl. Jag vet att Du finns där. Jag ger aldrig upp hoppet om Dig. För det vore att ge upp hoppet om min egen existens.
Mitt liv går vidare, som alltid, fast med några ituslagna drömmar i bagaget, men det gör ingenting. Drömmarna byggdes ju ändån bara på illusioner om hur det kunde ha varit. Endast en saga som någon annan byggde upp för mig och svepte in mig i. Hade ingenting med verkligheten att göra, det var mer en önskan om hur man ville ha det. Jag lärde mig att se verkligheten för vad den är. Jag har vaknat upp. Och jag är glad för det. :-)
Lev väl.
"Vivas, crescas, floreas semperque gaudeas" -
Må du leva, växa, blomstra och alltid vara glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar